Orealiserade bildidéers sista viloplats.


El Sueño, olja på akrylglas, 42x28 cm, 2007

söndag, oktober 07, 2007

Urpapperskorgen

I min papperskorg hittar jag den här profetiska teckningen. Det är första gången en papperskorg dyker upp i min bildvärld, för drygt två år sen. Detta uppslag har hittills gett upphov till två målningar, El Sueño som återfinns i huvudet på den här sidan och The Connection från 2006. På det här stadiet verkar det handla om att jag (eller någon annan?) kastat bort något värdefullt – en bild som alltså själv hamnade i papperskorgen.




7 kommentarer:

johan sa...

För ett kul projekt Yngve! Intressant att se att dina tablåer följs av en liten text. Kanske du skulle göra en liten bok, ett slags seriealbum? Du har en fin känsla för dramatisk nerv.(känsla för feeling som Björn Borg sa det :)
Alltså inte istället för papperskorgen, en utblåsnings plats är super att ha. Själv känner jag att jag får använt jobbet för överskotts kreativitet. Mitt projekt hat ju blivit ändå stramare än ditt. Bara ränder för hela slanten.
Gillade speciellt papperskorgsteckningen och skolteckningen med ormen och springan. Vad är det? Var det en slags freudiansk läsövning på 70talet?

Yngve Rådberg sa...

Trevligt att höra från dig Johan!
"...en slags freudiansk läsövning på 70talet", ja det låter som något i min smak.

När jag gjorde de här bilderna intresserade jag mig en del för symboliska budskap i vardagen. Jag sysselsatte mig med ett försök att tolka verkligheten som en dröm och att med pennans hjälp framkalla drömlik logik. Det låter som dagdrömmeri, och en dagdröm var väl i viss mån hela idén också, men syftet var att försöka hitta en springa i rationaliteten där jag kunde få tillgång till drömmens ansvarsfrihet och samtidigt bibehålla min fria vilja. Det har hittills inte lyckats (åtminstone inte i vaket tillstånd).

johan sa...

Har också sysslat en del med att läsa tecken ur vardagen. Det är fint det, att läsa den yttre verkligheten som en bild av den inre. Viktigt bara att komma ihåg att "läsandet" är en skaparakt, att tecknen inte ligger där innan man läser dem. Det är ju lite närliggande symptomen på en liten psykos annars. Har upplevt lite av det i familjen i det sista.

Men det är ett fint sätt att komma åt undermedvetna signaler. Dem behöver ju en kanal för att förmedlas, och för mig funkade det ganska bra, att lägga märke till något utanför mig och sedan tolka det som ett tecken för min inre situation.

Nu för tiden dominerar dock den yttre verkliga verkligheten. I kombination med flykt från dem båda. :)

Yngve Rådberg sa...

Svårt att medvetet glömma bort att tecknen inte ligger där innan man läser dem. Men det är väl vad som utmärker en psykos, medvetandet slocknar i samma ögonblick man inte upplever någon skillnad mellan tecken och verklighet. Jag alltid varit lite skeptisk till Baudrillard av den anledningen. Om det var sin egen upplevelse av världen han beskrev måste han varit psykotisk, vilket motsägs av hans medvetna distans.

johan sa...

Nu är jag ingen Baudrillard kännare men jag tror inte han syftade till tecken i form av "varsel", eller vad man ska kalla det, vilket var det jag menade. Han pratar väl om tecken i form av att verkligheten uppfattas genom språket, eller begreppsapparaten, och att någon direkt upplevelse av verkligheten inte är möjlig. Att verkligheten i sig självt därför kan ignoreras.

Yngve Rådberg sa...

Du har rätt, det är inte den sortens tecken Baudrillard talar om. Men om distinktionen mellan språk och verklighet faktiskt skulle bryta samman i en skrift blir resultatet nogot som liknar en psykos – en intellektuell implosion. Något som inte är fallet med Baudrillards texter. Han vill snarare beskriva verkligheten som den ser ut bortom tecknens självreferens och hamnar då snarare i en självmotsägelse.

johan sa...

Ja, det låter lite som den gode Baudrillard är lite ute och körer om din analys är riktig. Har inte läst han så jag borde väl strängt taget hålla mun. Men jag skrev en stipendieansökan igår och då kom jag in lite det här med tecken och betecknat. Det handlade om rörelse och stillastående. Att läsaren rör sig men språket står still. Man kunde kanske ponera ett språk som inte står still, där vart tecken skiftar beteckning kontinuerligt. men det hade väl inte varit ett språk, det liknar mer på verklighet antar jag.

Bloggarkiv

Kontakt

yngve_radberg@bredband.net