Väntan över

Det obegripliga uppkopplingsfelet är åtgärdat, jag kan kasta igen. Och nu är det den här bilden som åker ut, för nu har jag tröttnat på att sitta och vänta på att det ska hända någonting annat.




De här stackarna sitter och väntar på att någon annan ska släppa ut dem. Vem skulle det vara?

Det har handlat mycket om slut på sista tiden, och här är ännu mer (i ett program som heter Snittet, jag kommer in efter ungefär halva programmet och pratar bland annat om ovanstående teckning). Jag kan inte sluta tänka att jag måste sluta med mina slutna rum men nu får det faktiskt vara SLUT med det!

Konsten att bryta en cirkel

I papperskorgen idag: Konstens dröm om ett särskilt, upphöjt betraktande. (Friedrich, 1818
 
Det var först när jag öppnade min senaste (och, när detta skrivs, ännu pågående) utställning som det med full kraft slog mig vad det var som hade hänt. Jag har visserligen under det senaste året haft en tilltagande känsla av en cirkel som sluts, eller en snara som dras åt, men här hängde nu bildbeviset:

Fundament, 2008

Drömmen om ett upphöjt betraktande hade dött, också inom mig. Snärjd och strypt av ett cirkelresonemang.


Bli nu inte ledsna bara. Vem har sagt att döden är slutet?