Diagonaler

Ett bild av det tragiska öde som möter dem som råkar stå i vägen när diagonalerna ritas upp.























Efter de senaste dagarnas plötsliga skrivbordsstädning kommer det att dröja ett tag innan jag får möjlighet att lägga ut något material igen. Först åker jag till Helsingborg för att öppna min utställning på Dunkers kulturhus den 26 juni och samma afton fira min 40-årsdag. Sen blir det semester.

Kaninhål

Den här teckningen handlar om att falla fritt utan att komma någonvart. De faller djupare in i illusionen, djupare in i återvändsgränden. Men når aldrig riktigt fram.

Ett till verk i konceptuell stil specialdesignat för papperskorgen.

'

Det var länge sen jag dumpade något här på min offentliga avstjälpningsplats. Det skulle kunna vara ett tecken på att jag på senare tid lyckats med allt jag föresatt mig, men tyvärr är det snarare resultatet av en mager säsong. Två saker, den här bloggen och den bok som ska komma ut i samband med min utställning på Dunkers kulturhus i sommar, har gjort att jag tvingats till någon sorts sammanfattning av de senaste tio åren av mitt konstnärligt verksamma liv (vilka också råkar vara de tio första dito). Och när man rundar av något på det här sättet är det kanske inte så konstigt att det känns som om man står inför ett slags slut.

Men om det nu är så att det är dags att ta nästa steg, är det inte särskilt lockande att bara kliva rakt ut i tomma intet. Jag drar mig lite, försöker bedöma de alternativ som står till buds. Antagligen kanske jag ändå fortsätter som om inget har hänt. Samtidigt erbjuds en möjlighet att bryta upp. Vi får väl se hur det går.

På sista tiden har jag i alla fall tagit upp en idé som jag hittade i papperskorgen, men som jag ännu inte visat - kanske för att jag velat prova den på riktigt i framtiden. Det handlar om textbaserad konst i Art & Language-stil. Ovanstående är ett exempel som är framtaget speciellt för papperskorgen: Konceptuell skit.

Fäste

Jag har rotat fram en gammal målning som visserligen är visad en gång för tio år sen, men som jag ändå vill ha med här som fortsättning (och kanske en slutpunkt) på tankegången bakom självporträttet som visas lite längre ned på sidan. Dessutom ser jag den som något av en upptakt till det arbete som jag därefter ägnat mig åt. Den lilla kvadratiska målningen heter "Fäste" och är upphängd på – och genomborrad av – en spik. Som av en händelse sammanfaller fästpunkten, mittpunkten, den perspektiviska flyktpunkten och den avbildade personens hjärta i ett och samma hål i bilden. (Klicka på bilden för att zooma.)

Spinal Trap

I väntan på det tåg som gått

Ett sällsynt misslyckat foto tillför något oväntat till denna teckning. Genom en felaktigt inställd slutartid förstärks det redan något glåmiga uttrycket. Bilden övergår från ointressant till djupt ointressant.

The Truth

Det här självporträttet målade jag medan jag gick på Kungl. Konsthögskolan. Målningen har aldrig visats. När jag nu tittar på den tolv år senare ser jag framför allt ett självbedrägeri.


























Jag tänkte mig, när jag konstruerade den här bilden, att ögonens synvinkel inte skulle mötas i en punkt utan fortsätta parallellt in i evigheten (eller in i det ickeeuklidiska rummet) att den frånvarande, fjärrskådande blicken skulle genomskåda världen, se förbi tid och rum. Vad bildens ögon skådar måste dock förbli dold för oss betraktare, det finns inte i bilden utan befinner sig i ytterligare en tänkt rymd. Baktanken med detta arrangemang var att visa – inte sanningen själv – utan sanningen som idé. Inte ett beläte eller en ställföreträdande bild av något som alltid förvränger sanningen, utan en bild som visar fram ett synsätt, en hållning, en stämning – som ett piktogram. Vad vi ser på bilden är alltså Yngve Rådberg skådande sin egen föreställning om sanning. Det var detta tomma stirrande förklätt till sanningsskådande jag syftade på i inledningen.

Här är en senare variant på samma tema,


















The Truth, 2006, olja på akrylglas, 28x42 cm



som även är inspirerad av denna magrittemålning från 1928.






















La Lectrice soumise

Snabba utkast

Några hastigt nedklottrade kulspetsteckningar.

The Construction of Art (NOT!)

Jag har arbetat en del som tekniker på Moderna Museet med bland annat väggbyggen. Det var efter en sådan brödjobbsperiod som jag började skissa på det här motivet. Jag hade en titel plus bilden av en hantverkare i huvudet, det gällde bara att få ihop det med alla andra idéer som för tillfället snurrade runt i skallen. I den här tidiga varianten ser vi tre personer som studerar det egna bildrummets uppbyggnad. Teckningen är ett exempel på hur det kan se ut innan en bild fått sin slutgiltiga utformning. Här har det råkat bli alltför entydigt och vitsig. I något skede hade jag dessutom tanken att den skulle visa själva konstinstitutionens fysiskt konstruerade rum. Det var ju där, i Modernas tillfälliga utställningssal, som idén först hade uppstått. Men alla sådana införstådda blinkningar föll bort och The Construction blev till slut bara en bild av en banal liten olyckshändelse.