Allt är inte skit som luktar

Häromdagen ringde min mamma och undrade hur jag har det – egentligen. Det var efter att hon sett min senaste utställning och dessutom varit inne och läst på den här bloggen. Pappa brukar också oroa sig för min mentala hälsa när han ser hur jag målar. En gång var han övertygad om att det var sviterna efter min TBE (fästingburen hjärninflammation) som låg bakom de tröstlöst dystra bilderna. Sanningen är dock att jag själv länge betraktat varje fullgången målning, hur olustig den än råkar bli, som något av ett underverk. Lyckas jag bara göra bilder som jag kan tro på, som jag kan inbilla mig har någon slags mening – om så bara för mig själv – är jag lycklig. Det betyder att jag för tillfället lyckats hitta en mirakulös utväg ur konstens hopplösa förutsättningar.

Men här, i min virtuella papperskorg, hamnar ju inte de bilderna. Här hamnar de tveksamma fallen, de som undgått den verkliga papperskorgen, men inte nått ända fram till ett utförande, eller utställande. Det kan vara allt från spontana infall till överarbetade pekoraler, gemensamt är att jag inte kan tro på dem som konst. Därför kan kanske stämningen här upplevas som lite negativ, lite överdrivet självkritisk. Men då kan det vara bra att ha i minnet att denna blogg bara belyser ena sidan av verksamheten. Den andra, den lyckliga, finns inte så mycket att orda om. Den ska ju stråla av sig själv!

Som avslutning kommer ett undantag från regeln jag nyss formulerat. Den här färska bildidén betraktar jag inte som skräp – även om den råkar utspela sig bland sopor.

Urpapperskorgen

I min papperskorg hittar jag den här profetiska teckningen. Det är första gången en papperskorg dyker upp i min bildvärld, för drygt två år sen. Detta uppslag har hittills gett upphov till två målningar, El Sueño som återfinns i huvudet på den här sidan och The Connection från 2006. På det här stadiet verkar det handla om att jag (eller någon annan?) kastat bort något värdefullt – en bild som alltså själv hamnade i papperskorgen.

Drömmar

Kanske har jag till slut hittat en form för att visa utkast och uppslag till målningar som aldrig blivit av, eller som förändrats på vägen. Jag vill att den här sidan ska vara som en direktlänk från mitt arbetsbord förbi konstens traditionella sorteringsmekanismer. Innehållet kan därför säkert bli något oordnat, den som vill ha kvalitetssäkrade utsagor hänvisas till mina utställningar.

Först ut blir tre äldre teckningar med funderingar kring skillnader och likheter mellan dröm och vaka. Ofta, särskilt i det här fallet, utgår jag i de här första små skisserna, som är runt 4 x 6 cm, från en sorts vakendrömmar. Just de här har jag nog inte ens tänkt mig att göra målningar av.

(Texten ovanför den översta bilden är lite svårläst: "Ännu svårare än det är att upptäcka att man drömmer, är det att glömma bort att man är vaken.")