Spinal Trap

I väntan på det tåg som gått

Ett sällsynt misslyckat foto tillför något oväntat till denna teckning. Genom en felaktigt inställd slutartid förstärks det redan något glåmiga uttrycket. Bilden övergår från ointressant till djupt ointressant.

The Truth

Det här självporträttet målade jag medan jag gick på Kungl. Konsthögskolan. Målningen har aldrig visats. När jag nu tittar på den tolv år senare ser jag framför allt ett självbedrägeri.


























Jag tänkte mig, när jag konstruerade den här bilden, att ögonens synvinkel inte skulle mötas i en punkt utan fortsätta parallellt in i evigheten (eller in i det ickeeuklidiska rummet) att den frånvarande, fjärrskådande blicken skulle genomskåda världen, se förbi tid och rum. Vad bildens ögon skådar måste dock förbli dold för oss betraktare, det finns inte i bilden utan befinner sig i ytterligare en tänkt rymd. Baktanken med detta arrangemang var att visa – inte sanningen själv – utan sanningen som idé. Inte ett beläte eller en ställföreträdande bild av något som alltid förvränger sanningen, utan en bild som visar fram ett synsätt, en hållning, en stämning – som ett piktogram. Vad vi ser på bilden är alltså Yngve Rådberg skådande sin egen föreställning om sanning. Det var detta tomma stirrande förklätt till sanningsskådande jag syftade på i inledningen.

Här är en senare variant på samma tema,


















The Truth, 2006, olja på akrylglas, 28x42 cm



som även är inspirerad av denna magrittemålning från 1928.






















La Lectrice soumise

Snabba utkast

Några hastigt nedklottrade kulspetsteckningar.